Persika

Den ger efter lite när du trycker försiktigt nära skaftet och doftar sött. En grönaktig grundfärg brukar betyda att den är omogen; röd rodnad visar inte alltid mognad.

Ja. Lägg en fast persika i rumstemperatur, gärna i en papperspåse tillsammans med ett äpple, så mognar den snabbare. Kontrollera den dagligen så att den inte blir övermogen.

Förvara mogna persikor i kylskåp och ät dem inom några dagar. Om de fortfarande är hårda, låt dem mogna i rumstemperatur först; kyla bromsar mognaden.

Nej, skalet går bra att äta och ger lite tuggmotstånd. Skölj persikan under rinnande vatten och gnugga försiktigt; vill du skala den lätt, doppa den kort i kokande vatten och sedan i kallt vatten.

Skär ett litet kryss i skalet vid blomänden och sänk ned persikorna i kokande vatten i 20–30 sekunder. Flytta dem direkt till kallt vatten, så lossnar skalet lätt.

Persika passar i paj, smulpaj och fruktsallad, men också i sallad med getost eller mozzarella. Grilla halvor med snittytan nedåt i några minuter och servera till yoghurt eller glass.

Ja. Skär dem i klyftor, ta bort kärnan och frys bitarna utspridda på en bricka innan du lägger dem i en påse. Lite citronsaft på snittytorna hjälper dem att behålla färgen.

Nektarinen är i praktiken en släthårig variant av persikan; persikans skal är luddigt. Båda kan användas på samma sätt, och nektarin innehåller 36 kcal per 100 g.

Ät inte kärnan inuti den hårda stenen. Den kan innehålla ämnen som frigör cyanid när de bryts ned; ta bort stenen och ät bara fruktköttet.

En persika på ungefär 150 g ger 28 kcal och 1,9 g fibrer.