Vad är kikärtsmjöl och hur använder du det?
Kikärtsmjöl är helt enkelt torkade kikärter som malts till ett fint pulver. Det kan reda, binda och utgöra basen i smeter, samtidigt som det bidrar med protein och fibrer.
Ett mjöl gjort på kikärter
Kikärter kallas också garbanzobönor, så mjöl av garbanzobönor kallas ofta kikärtsmjöl. Det har en ljusgul färg, fin konsistens och en milt jordig, nötig smak.
Du kan också stöta på namnen gram flour eller besan i recept och butiker. Namnen används ibland omväxlande, men vissa varianter görs av delade kikärter och kan skilja sig något i smak, färg och finhet.
Så fungerar det i matlagningen
Till skillnad från vetemjöl innehåller kikärtsmjöl inget gluten. När det blandas med vatten blir det en tjock smet, vilket gör det användbart till matiga pannkakor, tunnbröd, smet och fritterade biffar.
Det kan också hjälpa till att binda ihop blandningar eller reda soppor och såser. Kikärtssmaken kan märkas tydligt när mjölet är rått, men den mildras vid tillagning och får en rundare, rostad karaktär.
Vad det bidrar med näringsmässigt
Eftersom mjölet görs av hela, torkade baljväxter innehåller det kolhydrater samt protein och fibrer. Det kan också innehålla mer fett än vissa spannmålsmjöl, eftersom kikärter naturligt innehåller en liten mängd fett.
De exakta energi- och näringsvärdena beror på produkten och portionsstorleken. Om du registrerar vad du äter bör du, när det är möjligt, använda näringsdeklarationen på förpackningen i stället för ett generiskt värde i en databas.
Så registrerar du det i recept
Väg det torra mjölet innan du blandar det med vatten eller andra ingredienser och registrera sedan den mängden. Vatten förändrar den färdiga rättens vikt och konsistens men tillför ingen energi, så en tillagad portion kan se större ut utan att innehålla mer energi från mjölet.
Om receptet är till flera personer registrerar du alla ingredienser och delar den färdiga rätten efter antalet portioner du faktiskt serverar. Om du byter ut ett annat mjöl mot kikärtsmjöl ska du uppdatera registreringen i stället för att utgå från att de har samma näringsvärden.